Sällan har en modell gett mig en sån ahaupplevelse som just XC 700:n. Det var väl inte den magnifika fjädringen som slog mig med häpnad, snarare så slog den mig medvetslös då fjädringsvägen var kort och bestämd. Fjädringsvägen var väl inte kortare än hos något annat märke vid den här tiden utan snarare tvärtom, fullt tillräcklig och fantastiskt bra. I alla fal med den tidens mått och förväntningar. Jag kommer mest ihåg motorn som än idag imponerar eftersom den var mer än stark, ettrig och fantastisk. Ha i åtanke att detta var under en tid då man levererade lite tröttare och framförallt tyngre trecylindriga modeller med en pipa eller i bästa fall tre stycken samtidigt som hästkrafterna inte riktigt fanns där. Rätt var det var så drämde Polaris till med en högeffektstwin som skrämde slag på de flesta. Redan våren 1996 hade man smygsläppt en RMK 600 i samma chassit och motorfamilj som fullkomligen vrålade ifrån konkurrenterna. Har du en av dessa klenoder, håll hårt i den. Nu var det 1997 och det var dags för XC 700 att äntra scenen. Jag gillar kombinationen två cylindrar och 700 kubik eftersom man får 600:ans karaktär och 800:ans kraft. Såvida inte 800:an var tillverkad av Polaris eftersom jag egentligen aldrig gillat deras storkubikare under stora delar av produktionsfasen. Polaris 800:or har alltid rent historiskt alltid varit bäst året före de läggs ner till förmån för en ny motor som det ska krånglas med innan de levererar och fungerar. Ni behöver inte hålla med mig om detta påstående men försök att ge några vettiga motargument vad det gäller Polaris 800 kubikare fram till sista året 2018 då de äntligen fungerade som de skulle. Polaris 700-kubikare däremot har alltid varit topnotch, vassa och fantastiska från början till slut vilket gör snöskotrarnas med dessa motorer extra åtråvärda.
Jag sitter just nu och drömmer om en vit XC 700 från 1997 eftersom just denna maskin är otroligt underhållande, rolig, snabb och stryktålig. De ser likadana ut 1998 om man bortser från färgsättningen bara för att uppdateras året efter och få sitt gen II utseende vilket i mitt tycke blev rent utseendemässigt till det sämre.1999 fanns modellen som 500, 600 och 700 och den största gick såklart värst med 600:an var inte att leka med den heller rent prestandamässigt. 2000 kom 800:an som gick sådär och jag vet att folk mixtrade med förgasarna och stoppade i allt möjligt i dom för att 800:an skulle gå lika bra som 700:an. Minns jag rätt så gav 800:n lite mindre i bromsbänken än 700:n men minnet kan å andra sidan svikta då det snart var trettio år sedan vi gjorde detta.
Jag vet inte riktigt om jag vet om några grundläggande fel i konstruktionen då det gäller XC-modellerna oavsett årsmodell. De är ju gamla nu men det år i vanlig ordning det ju skicket som styr om maskinen är värd att köpa idag. Den är hård, vass och otroligt snabb på leden så länge du har en fjädrande ryggrad och inte har någonting emot att bli lite kortare. Modellen mellan 1997 och 1999 är lite ovanliga idag men vi hittar några gen II från 1999 på blocket mellan 10,000 och 12,000 spänn. Förvånansvärt lite pengar för en snöskoter som än idag kan ge en modern maskin en match på leden. Som sagt köp en innan det är för sent.

2001 var det sista året för den gamla legendariska XC-modellen och 2002 kom det ännu mer ironiska Edgechassit som kräver en helt egen artikel eftersom vi älskar den modellen bäst av alla Polarisar genom tiderna. Ett Chassit som absolut är med på tio i topplistan över de bästa maskinerna under sin tidsera. I och med Edgechassit fick sig också motorerna en översyn och avgasventiler i och med denna overhauling. Inte för att 800:an gick speciellt bra i och med denna uppdatering för den delen heller måste jag säga. 600 samt 700 är också favoriterna under Edge-eran.
Låt dig inte luras över att det finns Edgar som också heter XC eftersom det är en förkortning och benämning för Cross-country. X som i kryss eller cross och C som i Country, enkelt va. Mer om Edge i en senare artikel.